Samsyn, etik och kvalité i webbvägledning
Sveriges e-vägledningstjänst har under de verksamma åren bemannats av två olika vägledargrupper, grupp 1, 2007 och 2008, grupp 2, 2009 och 2010. Ansvar, regi och arbetssättet har varierat något men gemensamt för bägge grupperna har varit engagerade välutbildade studie- och yrkesvägledare med erfarenhet från flera skolsystem.

Den första gruppen vägledare fick en gemensam utbildning. I utbildningen ingick att öppet diskutera förhållningssätt, bemötande, etik och kvalité och möjligheter gavs att lära känna varandra. När tjänsten öppnade, uppmanades vägledarna att vara aktiva i en gemensam blogg i syfte att dela de erfarenheter och problem man upplevde i sin tjänstgöring. Frågor om kvalité, stress etik förekom men där fanns också en hel del social och privat kommunikation. De första åren och den planering som föregick finns väl dokumenterat i rapporten ”Vägar till Vägledning” (Lindberg 2008).

Den andra gruppen (2009-2010) var en mix av i sammanhanget helt nya studie- och yrkesvägledare och ett antal från den första gruppen. De studie- och yrkesvägledare från den första gruppen som hade sin bastjänst inom högskolor och universitet fanns inte kvar i grupp två. Det innebar att man förlorade en viktig informationsresurs samtidigt som gruppen ombildades/omstrukturerades. Grupp två inleddes med några träffar där ”nya” och ”gamla” vägledare fick mötas, många diskussioner fördes kring teknik och praktiska ting innan en ny plattform förankrades och man körde igång. Så här skriver Johanna, som varit med i både första och andra Vägledningsinfo tjänsten:

”jag har en upplevelse av att antalet chatt som kommunikation ökade under den andra Vägledningsinfo tiden. Antalet mail var konstant hög. Frågorna blev mer komplexa och frågorna om utlandsstudier ökade markant. Mycket frågor om behörighet och behov av hjälp för att sortera i utbildningsdjungeln. Föräldrar hörde av sig och ett stort antal visste inte vilka möjligheter som fanns i den egna kommunen. Många vill verkligen ha livsvägledning…”



Att bemöta enkla frågor om utbildning…
När myndigheten NSHU inrättades i Sverige 2002 projektanställdes jag som studie- och yrkesvägledare på myndigheten. Syftet var att jag skulle möta de frågor som berörde distansstudier inom högskolor och universitet. Distansutbildning inom högskolor och universitet låg under en gemensam portal, Nätuniversitetet. Tjänsten marknadsfördes genom en stor informationssatsning som fick till följd att människor i hela landet (och utom landet) med intresse för studier på alla nivåer hörde av sig. Den enskilde individen kunde inte alltid skilja mellan olika utbildningsnivåer eller utbildningssystem.

E-post och telefon var de kommunikationssätt som huvudsakligen erbjöds via Nätuniversitetet. Vi prövade också att erbjuda vägledning via webbkamera genom ett samarbete mellan Nätuniversitetet och kommunala lärcentra. När Vägledningsinfo.se utvecklades erbjöds fler kommunikationsmöjligheter, chat, msn, Skype mm.

Det som dominerat hela tiden har varit e-post. Inledningsvis fanns det en föreställning om att frågor om distansstudier skulle vara enkla och gripbara. De frågor som kom var sällan enkla frågor…

"Hej
Jag är 37 år och bor i Japan med min familj. Jag läste att man kan studera 100 % online/distans hos er kan jag få lite mer information? Jag är antagligen inte ens behörig, så jag undrar hur jag ska gå vidare? Jag vet inte riktigt vad det är jag skulle vilja studera, men det jag skulle vilja arbeta med är någon form av media/kommunikation på internet, lära mig att skriva på ett bra sätt. Jag hoppas att ni kan ge mig lite råd till vad som skulle passa mig, och berätta vad jag behöver för behörighet? Jag har haft problem med att studera tidigare eftersom jag har en psykisk sjukdom och flera gånger har jag hoppat av studier, därför tycker jag att det verkar perfekt att studera online. Så undrar jag om det är möjligt att läsa något enstaka ämne för att komma in i studerandet igen?"
(Det här exemplet är givetvis avidentifierat, mycket nedkortat och ändrat av etiska skäl)

To be or not to be – online
Mitt intresse för vad människor frågar och hur vi svarar på e-post ökade och ledde fram till en undersökning som genomfördes av Johanna Möller (2005) och finansierades av NSHU. Undersökningen visar på mångfalden av frågor och inspirerade mig att forska vidare i hur vi som professionella svarar på e-post. Hur använder vi våra samtalsfärdigheter när vi svarar på e-post? Är vi professionella? Kan vi rationalisera och effektivisera svaren utan att tappa ett professionellt förhållningssätt?

Under de 5 år som gått sedan vi började diskutera en gemensam nationell e-vägledningstjänst i Sverige, så har ett antal ”röster” hörts; Det går inte att vägleda via webben, e-post, chatt osv. Där kan man bara ge information. Hur vet man vem man kommunicerar med när det bara är en hotmail adress? Är vägledning på webben etisk? Måste jag kunna svara på allt? Hur bemöter jag känslor när jag inte vet vem jag vägleder?

To see or not to see
I en artikel för tidningen Vägledaren (2010, nr 4) skriver jag tillsammans med studievägledare Ninni Granit, Högskolan Dalarna, om lite framtidsvisioner. Som studie- och yrkesvägledare har vi genom vår utbildning lärt oss vikten av det ”riktiga” samtalet, där man möts på en bestämd plats, ofta på vägledarens kontor. Det ”traditionella” samtalet kan ge de ultimata förutsättningarna att se och ge respons på all verbal och icke-verbal kommunikation.

Ett webbkameramöte är kanske inte det optimala alternativet men det kan finnas tillfällen då det är det enda möjliga sättet för en vägledningssökande att möta en vägledare. Fördelen är att kunna vara i hemmiljön, att slippa resa, (kan vara särskilt viktig för den med funktionshinder) och/eller för de som av tidsmässiga, geografiska eller andra skäl inte har möjlighet att komma till vägledaren. Kanske kan vi träna och utveckla våra metoder så att webbkameravägledning kan bli så likt ett fysiskt möte som möjligt och bli ytterligare ett sätt att erbjuda bra vägledning på distans som komplement till telefon eller e-post?

Forum för e-vägledning
Ovan nämnda frågor behöver ett forum, ett forum där man prestigelöst kan diskutera, dela erfarenheter, reflektera och pröva ny teknik och framförallt erbjudas handledning i att möta de stora och ”svåra” frågorna då dessa över tid, fortfarande tycks dominera. Jag saknar ett sådant forum i Sverige och hade gärna sett att man i anslutning till någon av våra studie- och yrkesvägledarutbildningar kunde/ville bevaka utvecklingen. Kanske kan Danmark bjuda in sina Nordiska vägledarvänner till e-vägledarforum?
Mycket händer inom området och jag ser med spänning fram emot att ta del av hur våra grannar i Danmark utvecklar sin eVejlednings tjänst.