Det komplexa studie- och yrkesvalet
Med nye valgmønstre præget af ønsket om personlig udfoldelse i det ”frie” valg, er det påfaldende, så stærkt den sociale reproduktion slår igennem. Hvad siger den aktuelle forskning om uddannelses- og erhvervsvalg - og de interesser, som påvirker valget?

Sökandes advokat eller samhällets förlängda arm
Alltsedan vägledningens tillkomst som en professionell verksamhet har den existerat i en skärningspunkt mellan individ- och samhällsmål. Individen har strävat att maximera sina möjligheter och samhället har som ett av sina mål att reglera strömmarna av människor ut och in i arbetsliv och utbildning. Historiskt har vägledningen utvecklats från en betoning på anpassning till samhället till en starkare betoning på individen och dennes möjlighet att själv välja inriktning.

I måldokument och internationella deklarationer återfinns denna spänning mellan individ- och samhällsbehov från 1920-talet och fram till idag. I svensk vägledning formulerades så sent som på 1940-talet målsättningar där samhällets behov stod i fokus.
Viktigare än individens rätt till önskad utbildning är att samhället får sitt behov av arbetskraft på skilda områden fyllt på ändamålsenligt sätt (SOU 1944:20, s. 135).

Stegvis förändrades detta synsätt och under 1960-talet betonades i skolans vägledning elevens fria val, vilket sedan alltmer understrukits i senare målformuleringar. Dock har tyngdpunkten i relationen individ och samhälle ibland, även under senare år, förskjutits mot samhället främst beroende på lågkonjunktur och som en följd av den ökad arbetslöshet. Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet fanns det kritiker som menade att vägledningen hade formen av ”kommandovägledning” (Lovén, 1991) där sökande kommenderades till olika bristutbildningar. Liknande åsikter uttryckte danska vägledare vid arbetsförmedlingen i samband med fortbildningskurser som jag medverkade i under senare delen av 1990-talet.

Den inramade vägledningen
Vägledning sker oftast i form av ett möte mellan vägledare och sökande, där den sökande har behov av hjälp i olika avseenden hantera en valsituation. Detta innebär att såväl vägledare som den sökande är aktörer eller intressenter och bär med sig olika förhållningssätt och värderingar till vägledningen. I en tidigare studie (Lovén, 2000) har jag utformat en modell som avser att belysa komplexiteten i mötet mellan vägledare och elev och av figuren framgår, att vägledare och elev har olika bakgrunder i form av utbildning, erfarenheter och värderingar. Jag har valt att kalla dessa för vägledarens respektive elevens (undersökningen avsåg skolans vägledning) ”ryggsäck”.

I ryggsäcken ingår också andra faktorer, t ex intressen, kunskaper och genus. En del av dessa faktorer har återgetts i vägledarens respektive elevens cirkel. Ryggsäcken bidrar till att forma en samhälls- och människosyn som kan vara mer eller mindre synliga och medvetna för vägledare respektive elev. Den gode vägledaren kännetecknas av att ha god insikt och kunskap om sin egen bakgrund och om hur denne uppfattas av andra (Lindh, 1988; Egan, 2002).

I vägledningssamtalen, i dess bästa bemärkelse, arbetar den gode vägledaren tillsammans med eleven med att synliggöra elevens ryggsäck och därmed öka dennes självinsikt och möjliggöra ett förändringsarbete mot önskvärda mål formulerade av eleven. Vägledningssamtalen kan vara ett eller flera och mellan de olika samtalen förändras villkoren genom att elever i olika grad reflekterar och samtalar med andra personer. Denna utvecklingsprocess är svår att illustrera i en modell. I modellen har flera samtal lagts över varandra för att illustrera processen.

I modellen omsluter samhällsramarna såväl vägledare som elev. Överst visas på de mer globala faktorerna och nederst i ramen faktorer på nationell respektive lokal nivå. Den globala ekonomin är idag ett faktum. Inget land kan existera utan att vara beroende av internationella strömningar som i en del fall klart begränsar handlingsutrymmet. Exempelvis innebär medlemskap i EU att medlemsländerna i vissa ärenden inte kan fatta egna beslut. I den nedre delen av figuren anges de ramar som finns i länder som t ex Sverige eller Danmark.

Utöver mål och riktlinjer för vägledning inom olika organisationer samt tolkningar av dessa finns även här ekonomiska ramar (t ex i en särskild kommun, ett vägledningscentrum eller inom en skolenhet) som också påverkar handlingsutrymmet för vägledningen. Ramarna har en öppning i högerkant som illustrerar den handlingsfrihet eller det frihetsutrymme som finns i de flesta system.

Vägledare och elev kan vara mer eller mindre bundna av ramarna, dvs öppningen kan variera i storlek. I praktiken innebär det att en del vägledare ser möjligheter att komma runt bestämmelser och regler, andra ser inte de möjligheterna. Flera studier visar att vägledare tolkar riktlinjer och mål på olika sätt (Law, 1977; Jørgensen, 1983; Mattsson & Selander, 1985).



I samtalet möts vägledare och elev för att hantera problem som befinner sig på såväl individ- som samhällsnivå. Därmed kan också samtalets nytta och betydelse diskuteras ur skilda perspektiv, elevens respektive samhällets. Samhället kan i ovanstående definition framstå som harmoniskt och konfliktfritt. Så är inte fallet. Meningsmotsättningar finns som ofta leder till olika slags kompromisser, vilket t ex läroplanerna är ett uttryck för.

Vägledaren i ett individ- eller systemperspektiv
I diskussioner kring vägledarens roll i samhället har ofta vägledaren beskrivits som antingen den sökandes advokat eller samhällets förlängda arm. En sådan svart-vit bild är ofta tilltalande som analysinstrument men samtidigt alldeles för enkel. Verkligheten är betydligt mer komplex och mångfacetterad.

1977 försökte Law, med hjälp av en större enkätstudie och faktoranalys, gruppera vägledarnas olika hållningar i en systemorientering respektive en öppen orientering. Kort uttryckt var den system-orienterade vägledaren lojal med skolan och satte gruppen före individen. Vägledaren uppfattade också sitt arbete som anpassning av den enskilde eleven till systemet. Den ”öppna” vägledaren, å andra sidan, satte individens intresse främst och accepterade rollen som change-agent och förändrare av systemet. Jørgensen (1980) utnyttjade delvis Laws begrepp i en större enkätstudie med danska vägledare (skolevejledere). Hans resultat var emellertid inte entydiga och vägledarna kunde inte tydligt inplaceras i en system-orienterad respektive öppen-orienterad hållning.

En liknande hållning som Law uttrycker Watts (1980) och i en fyrfältstabell har han kombinerat individ och samhälle med begreppen anpassning och förändring. Anpassning definieras i detta sammanhang som en verksamhet som bidrar till bibehållande av den nuvarande situationen medan förändring innebär en verksamhet som står för utveckling och ifrågasättande av den nuvarande situationen.

De fyra olika begreppen har därefter beskrivits och med hjälp av exempel tydliggjorts. Enligt Watts innebär t ex kontrollmodellen (samhälle och anpassning) en vägledning där individen skall anpassas efter samhällets normer och regler. Den individförändrade modellen (individ och förändring) innebär å andra sidan en vägledning med betoning på förändring av individens situation t ex genom perspektivvidgning.

Vägledaren som samhällsförändrare
Historiskt sett har, som nämnts ovan, vägledningen fyllt en kontrollfunktion, dvs den har präglats av en samhällscentrerad inriktning med betoning på kontroll och anpassning av individen. Vägledaren som samhällsförändrare är mer sällsynt (Watts, 1980). Watts talar om att ”hjälpa eleverna att se sina yrkesval i sociopolitiska termer som ett medel att åstadkomma förändringar i samhällsstrukturen” (Watts, 1980, s. 112). Visserligen har i svensk skolvägledning funnits och finns målformuleringar, som kan hänföras till denna och studier visade även att det hos många vägledare fanns en önskan att i högre grad agera samhällsförändrande (Åsemar, 1978; Jonsson & Nitzler, 1982).

Begreppet samhällsförändring har i den svenska debatten illustrerats med termer som att medvetandegöra ungdomar om orättvisor i samhället och att ge dem beredskap och kunskap för att kunna påverka och undanröja dessa. Enligt några forskare (Franke-Wikberg och Jonsson, 1981) hade dock dessa målsättningar och ambitioner liten genomslagskraft och vägledarna bidrog i huvudsak att legitimera det rådande samhällssystemet. I polemik med de senare har Borhagen & Lovén (1981) hävdat att vägledarna i arbetet med ”dropouts” framgångsrikt har hjälpt elever att finna nya möjligheter i utbildning och arbetsliv och därmed åstadkommit en förändring på såväl individ- som samhällsnivå.

Den ovanstående beskrivningen har haft vägledaren och dennes förhållningssätt i fokus. I vägledningen finns emellertid också den sökande ibland benämnd elev eller klient. Dennes förväntningar, värderingar och förhållningssätt påverkar också interaktionen och dessa bildar tillsammans med de ramfaktorer som sätts i form av regler, betygsspärrar, åldersgränser etc en komplex väv av faktorer som sammantaget påverkar vägledningens utformning och resultat.

Vägledaren som representant för systemet
Svenska vägledare har i flera studier (t ex Lovén, 1981) uttryckt att de står på individens sida och agerar utifrån dennes behov och inte utifrån eventuella samhällsbehov. Samhällsbehov definieras då som lokala skolmyndigheters behov av att styra elevströmmarna i vissa riktningar vilket kan sägas överensstämma med Laws begrepp system-orienterad. Vägledarna kan emellertid hamna i intressemotsättningar som ibland kan medföra att vägledarna, trots andra intentioner, agerar utifrån det lokala samhällets behov och inte utifrån den enskilda elevens behov.

En intressant undersökning som belyser dilemmat är en studie (Fry & Lindh, 1985) där fyra vägledningssamtal, inspelade på ljudband, analyseras med samma elev. I studien konstateras bland annat hur vägledaren hamnade i en situation där organisationens (skolans) villkor blev viktigare än den enskilde individens behov. I det inledande analysskedet uppfattades vägledaren som en god vägledare men efterhand såg forskarna att den goda vägledningsmetodiken fyllde en delvis manipulerande funktion. Vägledaren förmedlade samma budskap som skolledningen men hon var mer överslätande och förstående. Vad som hände i samtalen var att vägledaren skenbart utgav sig för att vara elevens advokat men i realiteten blev ett verktyg för institutionen (skolan), som inte ville tillmötesgå denne elevs specifika önskemål.

Även Erickson och Schultz’ (1982) studie med universitetsstuderande har paralleller till resultaten ovan. Vägledarna i deras studie hade en klar maktfunktion som innebär att de godkände eller underkände de studerandes planering för läsåret, därav namnet ”gatekeeper” i studiens titel.

Författarna belyste skillnaderna mellan att vara studentens advokat respektive domare. De skiljde på högt respektive lågt ”co-membership” och konstaterade att det förstnämnda sammanföll med att vara den studerandes advokat. Lågt ”co-membership” innebar ifrågasättande av studentens planer och råd ofta i kontrast till studentens önskemål, något som författarna kallade att vara studentens domare.

Bunar & Trondman (2001) har analyserat ungdomars agerande och väljande under den lågkonjunktur som präglade Sverige under större delen av 1990-talet. Bland annat belyses i en fallstudie, där personal vid arbetsförmedlingen intervjuas, den svåra balansgången mellan de sökandes fria val och systemets behov.
För det första avtäcks klientrelationens dubbla och motsägelsefulla karaktär: ’å ena sidan ska de sökande ges förmedlande stöd för att komma fram till vad de själva utbildnings- och yrkesmässigt vill göra i sina liv, å andra sidan skall handläggarna tala om att ’sök det här, annars stänger jag av dig.’ (s. 488)

Sammanfattningsvis kan konstateras att vägledarnas agerande styrs och påverkas av såväl medvetna och klara direktiv som mer omedvetna värderingar och otydliga mål. En slutsats är att vägledarna i högre grad bör analysera och reflektera över sitt förhållningssätt och vilken betydelse det har i mötet med sökande.

Individen i centrum
Den andre aktören i vägledning är den enskilde individen som av olika skäl behöver hantera eller få hjälp i en valsituation. I det postmoderna samhället har den enskilde individen alltmer satts i fokus. I många länder har också begrepp som valfrihet och mångfald lyfts fram som honnörsord. Enkelt uttryckt är budskapet att du är konstruktör av din egen verklighet men samtidigt också ansvarig. Om du inte lyckas med dina föresatser har du med andra ord planerat eller navigerat fel.

Denna individcentrerade utveckling har skett parallellt med en annan utveckling där en del individer med annan kulturell bakgrund mer handlar utifrån gruppens och familjens behov och önskningar. Familjens behov överordnas individen och val och väljande diskuteras i en större krets av såväl föräldrar som släkt eller vänner. För vägledarna innebär dessa delvis motstridiga utvecklingstendenser nya utmaningar.

Frågan är också vad som menas med individens frihet. Frihet att välja kan, sett mot bakgrund av ”ryggsäcksmetaforen” ovan, i praktiken innebära ett starkt begränsat val där ett helt fält av möjligheter inte blir föremål för överväganden eller reflektion. Utifrån bland annat liberal ideologi har begreppet rationellt val utformats. Enkel uttryckt innebär ett sådant val att individen överväger alla möjligheter och jämför dessa med sina resurser. Genom en bedömning av ”vinster och förluster” väljer individen därefter det mest maximala för denne. Kritiken mot detta synsätt är omfattande. Individens synfält och valmöjligheter är på olika sätt begränsat av en mängd faktorer.

Simon (1959) har diskuterat rationaliteten i val och betonade att individen väljer bland ett antal alternativ som är mer begränsade än vad som faktiskt finns tillgängligt för individerna. Han betecknade därför deras val som subjektivt rationella. Bourdieus habitusbegrepp (Bourdieu & Passeron, 1977) kan också sägas uttrycka den inbyggda kompass som gör att eleverna anpassar sina val efter sina möjligheter och utifrån föreställningar om vad som passar dem.

Dessa föreställningar har formats av faktorer såsom genus och social bakgrund. Hodkinsons & Sparkes använder uttrycket ”careership” (1997) och avser med det den handlingshorisont som präglats av individens utveckling. I denna har kön, social och etnisk bakgrund samt den ”geografiska” uppväxtmiljön särskild betydelse.

Bunar & Trondman (2001) analyserar utifrån sina studier tre former av val som ungdomar i studien kan klassificeras inom. Klassificeringen bygger på ett omfattande resonemang där bland annat Bourdieus habitusbegrepp spelar en central roll.

• Reproducerande val. Innebär att individen väljer inom en sfär som överensstämmer med individens bakgrund i form av genus, socialgrupp och etnicitet
• Transformativa val. Individen försöker att bryta de mönster som finns i 1). Här återfinns bland annat så kallade klassresenärer eller mönsterbrytare
• Marginaliserade val. Individen kan inte hantera valsituationen utan övergår i mer destruktiva mönster och marginaliserar därmed sig själv i allt större utsträckning.

En nyligen publicerad dansk avhandling (Hutters, 2005) understryker främst det reproduktiva mönstret. Hutters har följt tio ungdomars väg genom utbildningssystemet och konstaterar hur de stegvis positionerar sig utifrån sin sociala bakgrund och hon ställer sig frågan:

…hvordan det kunne være, at informanterne i kraft af deres uddannelsesvalg på mange måder re-producerede deres sociale udgangspunkt, når de samtidig både i spørgeskemaerne og i de narrati-ve interviews lagde så meget vægt på at vælge uddannelse ud fra, hvad de interesserede sig for og ”brændte” for? (resumé, s. 3)

Svaret kan, enligt Hutters, sökas i teorier kring social positionering där hon hänvisar till såväl Bourdieu som Davies som menar att den unge i sitt livslopp formas och märks vilket leder till bestämda mönster och önskningar.

Föräldrarnas betydelse för ungdomars val av utbildning har konstaterats i många studier. Dock har få studier sett närmare på vad detta innebär. Därför är den danska undersökningen ”Undersøgelse af forældre og vejledning”(2004) intressant. Av rapporten framkommer att föräldrarnas engagemang i många fall är stort och att det kan vara svårt att dra gräns mellan att uttrycka åsikter eller direkt påverka ungdomarna.

Föräldrarnas stora betydelse framkommer också i en svensk studie (Lovén, 2000) där 75% av eleverna uppger att föräldrarna är den viktigaste samtalspartnern vid val av utbildning. För ungdomar med annan kulturell bakgrund är, som nämnts, familjen en mycket viktig faktor vid val av utbildning. Till detta kommer att en del flyktingar och invandrare, såväl ungdomar som föräldrar, har en mycket oklar bild av vad vägledning är för något och därmed inte kan kan tillgodgöra sig mötet med en vägledare (Dresch & Lovén, 2003).

Konklusion
En slutsats av ovanstående resonemang är att val och väljande är en synnerligen komplex process där individens ”ryggsäck” får en stor betydelse och där påverkan från främst föräldrar har stor betydelse. Det innebär också att god vägledning kan bidra till att synliggöra innehållet i ryggsäcken. Därmed får individen en möjlighet att agera förändrande. Detta sker emellertid inte med automatik. Många individer lever under svåra strukturella förhållanden som inte förändras med en aldrig så god vägledning. Andra individer har med sig en inlärd hjälplöshet (Seeligman, 1976) som gör det svårt att finna kraft till att förändra sina levnadsmönster.

Genom ett allt större utbud av valmöjligheter och samtidigt en ökad individualisering ställs människor idag inför alltfler svåra val där möjligheten att överblicka och förstå konsekvenser av olika alternativ är begränsade. Vägledaren och den sökande kan gemensamt utforska och finna möjligheter men därvid är det viktigt att vägledaren synliggör de ramar och villkor som omger vägledningen. Vägledningen måste i högre grad få en pedagogisk funktion och ha som mål att den sökande förvärvar kunskaper och insikter inte bara för stunden utan för livet. Först då kan vägledningen sägas agera med den sökande och utan de dolda budskap som medvetet eller omedvetet tränger sig in som intereressent i vägledningen.

Referencer

• Bourdieu, P & Passeron, J-P. (1977) Reproduction in Education Society and Culture, Beverly Hills, California: Sage.
• Borhagen, K. & Lovén, A. (1991). Vem behöver syo? Stockholm: Skolöverstyrelsen.
• Dresch, J & Lovén, A. (2003). Vägledning i förändring. Enheten för individ och samhälle, Malmö högskola.
• Egan, Gerald. (2002). The Skilled Helper. Brooks/Cole.
• Erickson, F. & Schultz, J. (1982). The counselor as a gatekeeper. Social interaction in inter-views. Academic Press, New York.
• Franke-Wikberg, S. & Jonsson, C. (1981). Att vägleda elever. Utbildningsforskning FoU Rapport 44. Stockholm: Liber Utbildningsförlaget.
• Fry, A. & Lindh, G. (1985). Analys av fyra vägledningssamtal. I K. Mattsson & S. Selander (Red.). Vägledning för studier och yrken. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning.
• Hodkinson, P & Sparkes, A C (1997). Careership: A Sociological Theory of Career Decision Making. British Journal of Sociology of Education, 18 (1).
• Hutters, Camilla (2005). Mellem lyst og nødvendighed. En analyse af unges valg af videregå-ende uddannelse. Ph.d. afhandling, antaget ved Roskilde Universitetscenter. Forskerskolen i Livslang Læring, november 2004.
• Jonsson, C. & Nitzler, R. (1982). Syo-funktionärers målbedömningar, arbetssituation och samverkansformer. Rapport från SYO-projektet, nr 9. Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå.
• Jørgensen, P. (1983). Skolevejleder i folkeskolen. Rapport nr 2, ”Vejleder 1980”. København: Danmarks Lærerhøjskole.
• Law, B. (1977). Role conceptions of secondary school counsellors. PhD thesis. London.
• Lindh, G. (Red.). (1988). Vägledningsboken. Lund: Studentlitteratur.
• Lovén, A. (1991). Arbetsvägledning i närbild. Stockholm: Trinom förlag AB.
• Lovén, A. (2000). Kvalet inför valet. Institutionen för pedagogik. Lärarhögskolan i Malmö.
• Lovén, A. (1995) Vejledning i nærbillede : En analyse af den individuelle vejlednings forudsætninger, vilkår og indhold; oversat og bearbejdet af Anmari Lundegaard. København: Rådet for Uddannelses- og Erhvervsvejledning, 1995. - 136 sider. - R.U.E.s skriftserie ; nr. 1.
• Mattsson, K & Selander, S. (Red.). (1985). Vägledning för studier och yrken. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning.
  Seligman, M. (1976). Hjälplöshet. Om depression, utveckling och död. Stockholm: Aldus.
• Simon, H.A. (1959). Theories in Decision-making in Economics and Behavioural Science. American Economic Review, 49.
• Trondman, M. & Nihad Bunar. (2001). Varken ung eller vuxen: "samhället idag är ju helt rubbat". Atlas bokförlag, Stockholm.
  SOU 1944:20. Skolan i samhällets tjänst. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Stockholm: Ecklesiastikdepartementet.
• Watts, A. (1980). Karriärutbildning och läroplan. I S. Franke-Wikberg & U. Lundgren (Red.). Karriär och levnadsbana. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
• Undersøgelse af forældre og vejledning. Rapport. - København : Undervisningsministeriet, 2004. Undersøgelsen er udført af Rambøll Management.
• Åsemar, C. (1978). Kunskap om och attityder till dagens syo-mål. Rapport från SYO-projektet, Pedagogiska institutionen, Umeå: Umeå Universitet, nr 4.